Naturlig hästhållning

Har länge funderat om att skriva ett åsiktsinlägg om den naturliga hästhållning och en film som visar mycket ut av den är dokumentären "Buck" som jag såg på svtplay [HÄR]för någon vecka sedan. 

 

 

Bildkälla

Den naturliga hästhållningen speglar mycket av hästen egna språk och hur dem kommunicerar med varandra tillsammans i flocken. Går den ena hästen inte undan på första signalen flyttar den överlägsna hästen undan den underlägsna. Jag skulle dock inte säga att hästar i flocken går upp i fas så som människor gör som tränar enligt NH-metoden. Det är skillnad på "hot" och lek. Om en lekfull häst naffsar och biter kan den lätt tolkas som att den går upp i fas mot den andra hästen till exempel. Men utifrån vad jag har sätt i flocken här hemma så går hästar inte upp i fas utan Tose till exempel går rakt på sak. Flyttar sig inte Gino i hagen, då flyttar Tose honom och det är direkt.  Sen är hästar olika individer och beteer sig olika men jag tycker inte dem går upp i fas på samma sätt som människor. 

 

Svts beskrivning om dokumentären "Buck" är följande: 

Buck Brannaman har utvecklat en enastående, och mycket framgångsrik metod, att hantera och träna hästar. Den går ut på att kommunicera med hästarna med hjälp av ett lyhört ledarskap och utan straff. Till vardags reser han mellan rancher, där han lär ut metoden till hästägarna. Han tillbringar större delen av året på vägen, utan sin fru och sina döttrar. Bucks barndom var osäker. En missbrukande far misshandlade honom och hans bror, och de tvingades uppträda med allehanda tricks. Vändningen kom när en fotbollstränare, efter ha sett ärren på Bucks rygg och ben, hjälpte honom att komma vidare och få en fosterfamilj.

 

Det första jag reagerade på som gjorde att jag påverkades av filmen var mannen, "Buck" som var med om en sorglig uppväxt som blev väldigt rörande för oss tittare. Först tyckte jag dokumentären var bra på grund av helhetsintrycket då jag lätt kan känna känslor i filmer. Men sen så började jag diskutera lite med andra och kom fram till att min åsikt om filmen inte alls var den samma. En del saker tycker jag var mycket goda och andra inte. 

Att berömma när hästen är rätt tycker jag är jättebra men att binda rep runt hästen ben vid inridning. Nej där går verkligen gränsen. Det finns många metoder jag inte gillar i dokumentären. 

 

Länkar en väldigt läsvärd text [HÄR]som alla borde läsa som sätt dokumentären. Här är några utdrag: 

 

"Filmen visar istället en Buck som först ställer krav på hästen och tar bort alla åsikter som hästen har om situationen, sen när hästens motstånd försvunnit så börjar det fina."

 

"Man provocerar hästen till att slåss, sen får man den lugn och foglig. Kul föreställning för människorna, men hur upplever hästen det?"

---

Det jag också vill få ut mig av denna text är att vi människor inte är hästar även fast vi kommuncirerar med varandra så gör vi det på olika sätt. Jag kommer aldrig kunna vara Toses ledare. En ledare ska kunna skydda sina flockmedlemmar och jag ingår inte i Toses flock. Jag är hans människa. Jag tillbringar inte min tjugofyra timmar om dygnet ute i hagen och kommunicerar inte heller på samma sätt som dem. 

 

Har inget emot människor som överlag tränar Natural Horsemanship utan detta var bara lite vad som finns i mitt huvud. Träna ska vara roligt! Inte nedbrytande. 

 

 

 

Håller med dig!

Såg den där filmen med familjen för bara någon dag sedan och vi alla (alla håller på med western, har egen häst) blev liksom rörd av den! grymt bra film

Bra skrivet!

sorry, lästa bara den första delen av texten! Kul att höra någons annan åsikt, få som ett annat perspektiv :)

Det var en spännande diskussion som startade på nätet efter att svt visat Buck. Jag har faktiskt valt att inte titta på hela filmen, såg halva och merparten av det jag såg tyckte jag var vidrigt mot hästarna (såg andra halvan). Visst var det extremt med hingsten på slutet, men jag tyckte inte att han var schysst mot hästarna innan hingsten heller. Jag förstod inte riktigt heller varför folket var så himla saliga över denna Buck. Men så slog det mig (utan att dra någon över en kant även om det kan låta så). VILKA var det som var saliga över Buck på min fb? Jo, det var de trångsynta hopp-och dressyrryttarna. De som jag vet enbart har sin häst för att rida, och när de stöter på problem? Då sätter de på annan utrustning som döljer symptomen snarare än ta itu med varför hästen gapar t.ex. De människor som inte var saliga över Buck var de som på min fb sysslar med en naturlig hästhållning - med så lite utrustning som möjligt.
Är det verkligen så att nh (eller vad detta nu var) ska behöva bli modernt för att hästfolk ska få upp ögonen för denna typ av hästhållning? Och då beter de sig som att hans väg är the one and only och som att de trångsynta var de som kom på vägen.
Det här gäller säkerligen inte alla, men det gällde i alla fall merparten av de hästmänniskor som finns på min fb.
Ska väl tillägga att jag faktiskt gillade det som Buck sa och sade sig stå för, vad jag ogillade var dock det lite brutalare och extremare tillvägagångssättet som han red in dina hästar på.
Men jag förstår att Amerikanarna är saliga över honom, hans princip tycks passa in bra i deras löpande band-teknik.

Bra skrivit Wilmis!!!